Ledarskap & upplevelseproduktion 2011
Åsens by, 9/12
Piip, piiip. Tystnad. Piip, piip. Det är en okänd ringsignal som låter. Den är tyst en stund innan det kommer igång igen. Sedan är det en mer känd signal från min telefon som låter. Dags att gå upp, klockan är 06:45. Adrian ligger fortfarande kvar i sin säng. Skulle inte han upp tidigt och duscha? Jag kommer i alla fall upp och ner i köket där Jessica, David och någon mer är i full gång med frukosten. Jag sköter prioriteringarna och sätter på kaffet.
En stund senare är alla bänkade runt frukostbordet. Alla utom Adrian! Jag går upp och purrar honom så han också får frukost. Och duschandet blev det dåligt med. 08:30 är det samling i Svinhuset. Inte så illa som det låter, det gamla svinstallet har blivit konferenslokal och en trevlig sådan. Sven, David och Jessica ger oss dagens program och Kjell, en av de som arbetar i Åsens by, ger oss en första inblick i byns historia.
På med kängor, jackor, mössor och allt som behövs för att hålla oss torra och varma. Ett hemskt busväder har svept in över Småland. Regn och snö kommer på tvären in i våra ansikten. Men vi är tuffa och trotsar vädergudarna då vi går runt i byn och får se hus, undantag och backstugor. Det är Norrgården, Södergården och Sven-Petters gård. Vi dröjer oss kvar en bra stund inne i Teklas hus som känns riktigt varm när vi har kommit in från blåsten trots att där inte finns någon värme på. Ska det bli varmt i huset måste det eldas i spis och kakelugn då el aldrig drogs in.
En tidig middag med god kyckling och klappgröt till efterrätt fixades till inne i vandrarhemmet. Skönt att få sitta inne i värmen och äta. Premiär för mig att äta klappgröt. Jag är bara halvförtjust i mannagrynsgröt, men det här var godare.
Sedan var det ut igen för att titta på utmarkerna. Vi gick ifrån Timmerstugorna igenom skogen, förbi sjön Ruppen och till Tutans torpgrund där vi intog stående kaffe vid vindskyddet. På vägen genom skogen letade vi först mossor (jag och Birgitta vann med tio stycken olika mossor) och sedan lavar. Det var avocadolaven, fyllerilaven och älgskogslaven samt en del till. Att mossor och lavar kunde vara intressant och kul var närmast en chock för mig.
Nu var vi trötta, blöta och frusna och jag tror att alla längtade in. Nya uppgifter väntade. Suck! Men att få komma in i värmen där Jessica väntade med glögg, pepparkakor och bullar piggade upp oss. Sedan fick vi med en eländigt vass nål lära oss att torrtova. Skitkul. Att sitta där i en varm stuga och tova medans glöggen blandades med blodet från mina sönderstuckna fingrar var jättemysigt.
När sedan David kom och drog ut oss i den mörka, blöta kylan var det inte kul. Men när vi närmade oss Timmerstugorna och såg eldarna spraka blev det liv i oss igen. Vi fick laga förr-i-världens Billy’s pizza, kolbullar. Kul och riktigt gott. Att sedan sitta inne i en av Timmerstugorna, där elden sprakade i kaminen, och äta under fotogenlampans sken var en höjdare.
Nu började det bli sent. Trötta men inte längre hungriga och frusna gick vi tillbaka till vandrarhemmet och kröp ner i våra sängar. Ja, nästan med en gång. Lite snack någon timme innan vi somnade hann vi också med. Adrian sov redan när jag lade mig. Undrar vilken tid hans klocka ska ringa nästa morgon?
Med upptinade fingrar
Jonas