Utomhuspedagogik
Att planera för lärande
För att skapa ett bra klimat för lärande som stödjer processen och som ger ett lärande som varar behövs en genomgående tanke, en röd tråd. Det är inte någon revolutionerande idé men viktigt att minnas vid planeringen så att övningarna som väljs bygger på varandra.
I min planering ser jag en vågrörelse ungefär som när en våg rullar in över en grund strand. Den rullar upp, hänger kvar ett kort ögonblick för att sedan rulla ut igen. Detta sker hela tiden, med en naturlig rytm. Med den bilden av energiflödet i bakhuvudet skapar jag mina program som i huvudsak består av tre delar: introduktion, innehåll och reflektion. I mellanrummen, för att höja energin eller för värmens skull, stoppar jag in korta, gärna fnissiga övningar. Ibland har de anknytning till den röda tråden men lika ofta är det en ren energiinjektion.
En grupp människor är som en stor organism. Den har samma behov som en enskild individ men den har många hjärnor som samverkar. För att få dem att fungera ihop behövs energi och riktning. Riktningen står programmet och innehållet för medan energin kommer från gruppmedlemmarna. Så, hur frigör man energin som alla har inom sig och som mångdubblas när den används tillsammans?
Som jag ser det handlar det om att skapa gruppen för aktiviteten. Det betyder att få deltagarna att bli deltagande deltagare. En tydlig, gemensam start där deltagarna får möjlighet att landa här och nu är ett första steg. För att jobba eller lära tillsammans måste man vara på plats, både med kropp och knopp.
Nästa steg handlar om instruktionen och eventuellt en gruppindelning. Jag försöker motverka subgrupper genom att använda övningar som ger slumpade grupper. Tack vare att alla drabbas av samma öde och hamnar i olika grupperingar under programmet vinner gruppen en större förståelse för varandra och resultaten blir bättre när mångas förkunskaper och erfarenheter blandas. Gamla kunskaper blir nya när de belyses ur ett annat perspektiv vilket leder till ett djupare lärande; ett lärande som varar.
Den tredje och viktigaste delen för att befästa lärandet är reflektionen. Fram till nu har gruppen varit i en ”göra-fas”. Lösningar har skapats, det har fnissats och problemlösts men man har varit mitt i ”hur man gör”. I reflektionen knyter vi tillbaka till den röda tråden för att synliggöra vad vi gjort och vad vi lärt oss av det. Det sker dels ett kollektivt lärande i gruppens ”samlade hjärna” dels hos den enskilda individen och båda är lika viktiga att lyfta fram.
Anders