Stigen – en plats för lärande

Alla platser har sin egen berättelse som kan användas för att förstärka lärandet. Berättelsen kan grunda sig i folktro eller i industrihistoria men den finns alltid där, om vi väljer att tolka landskapet. När vi läser en skriven text avkodar vi tecken som i sin tur är någon annans tolkning av en plats eller ett skeende. Om du eller jag aldrig varit på en liknande plats blir det svårt eller kanske omöjligt att förstå vad författaren försöker förmedla.

Ta en så vanlig plats som en stig. Den har en början och ett slut den ”tar vägen någonstans”. Man kan tycka att en stig genom skogen inte har en berättelse men en stor del av vår gemensamma historia berättas genom färdvägar. En uråldrig stig genom ett jordigt eller sandigt landskap kan över tid ge upphov till en hålväg. Då är vi väldigt långt tillbaka i tiden men den visar att här har funnits människor som haft behov av transporter och kontakter under lång tid.

En stig idag kan vara vägen till badviken, genvägen till busshållplatsen eller en träningsslinga. Det kanske inte är helt självklart vilken berättelse som är den sanna eftersom vi använder stigen med olika syften och därigenom också tolkar in olika saker i den. För den som kommer till en okänd plats kan en stig skapa både nyfikenhet och trygghet. Den tar vägen någonstans men med tryggheten att det går att följa samma spår tillbaka. För den som återkommer till början på en känd stig kan det vara många små minnen längs vägen som ger både trygghet och igenkännande.

Hur använder vi då stigen för att skapa situationer för lärande? Kol och tjära kan vara ett tema för en skogsstig. Vem hittar tjärstubben eller resterna efter en kolmila? ¬– Det kan vara introduktionen till en historia- eller biologi och kemi lektion längs stigen. Kolet var en förutsättning för den svenska järnframställningen och för att få fram träkol behövs skog. Ofta hittar du övergivna och övervuxna kolbottnar i trakter kring gamla järnbruk.

Men tjära då, hur gjorde man den, till vad användes den; frågorna blir lätt många och du kan få in såväl nationalekonomi som artkunskap i ditt stigtema.

För att skapa sammanhang i lärandet behövs ett växelspel mellan att göra för att förstå och att läsa för att få det stora sammanhanget. Men att läsa om tjärframställning utan att ha en förförståelse för hur mycket arbete som ligger bakom en tjärdal eller hur trätjära luktar, då blir den bokliga bildningen haltande.

Ett lärande som bygger på spänningsfälten mellan teori och praktik, mellan inne och ute, mellan att göra och att reflektera över vad man gjort underlättar för ett lärande som sker i ett sammanhang.

Att lära när man har förståelse för både delar och helhet är ett sätt att skapa motivation för att lära mer. En bonus med metoden är att fler sinnen engageras och att fler lärstilar möts.

Stigen kan vara en sträcka som ska användas för förflyttning men den kan också vara den röda tråden som håller samman ditt program. En del faktainsamlande, en del experimenterande, en bit med egna tankar och några meter pratpromenad för att avsluta med en gemensam reflektion över vad som gjorts och lärts.

Lär mer om utomhuspedagogik