Det finns situationer i livet då vi vill dra oss undan, fly från något, kanske våra egna tankar eller mötet med andra människor, men vart tar vi vägen då? Skogen skulle visa sig bli mitt rum för tillfrisknande!
Efter en månads sängliggande och ett lättande besked om något som tydligen kallades utmattningsdepression tog jag mig ner i källarförrådet för att leta rätt på min hängmatta. Jag lyssnade på min kropp som ville ut, någonstans utan att träffa någon. Längst bort i stadsparken under tallarna hittade jag min plats. Där spenderade jag sedan ett stort antal dagar lätt gungandes.
Betraktandet av ekorrarnas jakt på kottar och välkomnandet av trädkronorna var delar av det som skulle rehabilitera mig. Det låter kanske innehållslöst men det var just dessa små saker som spelade roll och det hände alltid något nytt. Det var lagom nivå av input för mig, just då. Med distans och kunskap förstår jag idag hur stor platsens betydelse var, under trädkronorna fanns det alltid något att fokusera på, något som höll osorterade tankar borta. Dessutom var både samhället och eventuella objudna gäster långt från denna plats trots att jag var mindre än tio minuters gångväg hemifrån.
Jag orkade snart ta kontakt med vänner och vi var tre kompisar utan struktur i livet som låg i varsin hängmatta med fotändarna in mot samma träd, mer avslappnande atmosfär gick inte att hitta. Hela sommaren hade gått och jag visste att jag nu hade några verktyg att hantera stressreaktionerna med om de skulle komma tillbaka.
Åren gick och jag hade fått höra av en kollega att rörelsehindrade barn hade fått möjligheten till naturupplevelser genom att gungas i hängmatta. Tankarna skulle komma tillbaka till mig när jag under 2007 läste natur- och kulturvägledning vid Linköpings universitet. Vi skulle presentera en idé utifrån ett perspektiv på friluftsliv och hälsa. Känslan av det mötesrum som vi hade skapat med hängmattorna kom tillbaka och jag tänkte att det måste gå att bygga något utifrån det. Arbetsnamnet blev skogsfloating och jag presenterade ett holistiskt verktyg som började se sitt ljus.
Det blev en mission för mig att dela med mig av verktygen jag lärt mig, bland annat om vinsterna med att sova middag. Efter den avslutande mässan som var en del av examinationen beslöt jag och min nuvarande kollega Anders Johansson, som då var min kursledare, att utveckla idén affärsmässigt. Vi byggde en prototyp till ett skogsfloatingrum i Karlstad och knöt till oss samarbetspartners inom mekanisk verkstad, sömnadsateljé, segelmakeri och snickeri som skulle visa sig bli de bärande delarna i vår svävande konferensanläggning.
Det största intresset skulle först visa sig finnas inom konferensmarknaden och vi sålde den första anläggningen till Bommersvik utanför Järna.
Det som för mig varit rehabilitering, en mission och mitt tillfrisknande är idag ett varumärke och ett koncept; Skogsfloating®. Hittills har konceptet så långt vi vet använts till kurser, konferenser, meditation, samtal, personalmöten och friskvård.
Torbjörn Wrange