Första kursträffen Linköping, fredag 16/9
03.30 ringde väckarklockan. Här gällde det att sätta fart, för nu startade äntligen universitetskursen i Linköping. Kl. 05.00 träffade jag Jonas utanför motorcykelaffären i Mellerud och 05.45 hämtade vi upp Birgitta bredvid kanalen i Trollhättan. Jag halvsov i bilen, medan Jonas vant och säkert rattade bilen. Trots lång resa var vi först på plats i Key huset, sal 22, på universitetet.
Anders hälsade oss välkomna och vi fick kaffe och fralla, det kändes välbehövligt efter resan. De andra kursdeltagarna strömmade in och till min glädje såg jag att medelåldern var ganska hög. Jag, 61 år gammal, hade oroat mig lite för att vara 30 år äldre än alla andra deltagare. Vi presenterade oss lite kort och satte oss på stolarna som stod i ring.
Anders plockade fram lite naturföremål ur en trälåda. Vi tittade på dem en stund och valde en sak vi tyckte passade in på oss själva. Själv tog jag en lång snäcka. Alla fick en kompis och med henne/honom tog vi en promenad i omgivningarna runt universitetet. Ute i solskenet berättade vi om oss själva och varför vi valt just detta föremål. Marie och jag gick, efter Douglas förslag, till Viagra - parken, en grön och vacker park med diverse statyer. Inne igen presenterade vi vår nyfunna vän för de andra. I en ny grupp känns det lättare att prata om någon annan än sig själv.
Tillsammans med två nya kompisar skrev vi sedan ner våra förväntningar och våra rädslor inför kursen. Detta redovisades och diskuterades livligt, sittandes i ringen. Överst på nästan alla förväntningspapper, stod att vi hoppades få roligt. Anders sparade papperen och troligen kommer vi att få se dem igen i kursslutet?
Vi fortsatte med god lunch i en av universitetets matsalar och bytte sal för information från universitetsbiblioteket, kursadministrationen och NCU (Nationellt centrum för utomhuspedagogik). I gemensam tropp tågade vi sen iväg för att registrera oss och få inloggningsuppgifter.
Nu väntade lite mer praktiska övningar. Vi gick ut till en gräsplan och började med” klyp -leken”. Det är en komma - igång - lek med mycket rörelse och glada skratt. Vem kunde rädda sin egen klädklypa och ta så många som möjligt för de andra. Jag kände att den gamla snabbheten, den har liksom försvunnit.
Två och två fortsatte vi sen med snör-lekar. Var och en fick ett ca
Vi inkvarterade oss på vandrarhemmet Mjellerumsgården i parkområdet mellan universitetet och Gamla Linköping. Matlagen, som vi tidigare delats in i, plockade fram kyl- väskorna och diverse välsmakande middagar lagades. Birgitta och jag var ensamma i matlaget den här gången och hon hade med en god gryta med starka korvar.
I skymningen återsamlades vi på gården under ett stort träd och Anders pratade om lärande. Han berättade om hur aboriginerna tänkte. Trygghet är viktigt och man ska inte ta för stora steg i taget.
Kvällen avslutades med en frivillig promenad till närbelägna Gamla Linköping, en jättefin gammal stadsmiljö, som nu är museum. Dagen hade bjudit på nya trevliga bekantskaper, många intressanta övningar och reflektioner. Efter att ha varit uppe sedan halv fyra, var det nu skönt att få krypa till kojs.
Vid pennan Agneta Karlsson